Äntligen i Småland med Annika igen

Det var varmt dagen innan midsommarafton, så vi tog oss en tripp ut från lägenheten i naturen. Här ett kort besök vid Mosjön som låg blank och varm i den svenska sommarens prakt. Annika tog några bilder på vita näckrosor som hade fattat tycke och rotat sig i sjöns famn.

Efter Mosjön tog vi en sväng runt Ruskens östra  sida och stannade på den plats som Annika visade mig första gången jag besökte henne i början av oktober förra året. Det var vackert då och ännu vackrare nu.

Vid ett vägskäl vid Gamla Hjälmseryd hittade vi äntligen vita näckrosor inom fotoavstånd. Fördelen med blommor kontra fåglar är ju att växter sitter still vilket aldrig fåglar gör -:).

Vid den vackra och stilla örtagården vid Nydala kloster kunde vi beskåda olika örter som munkarna odlat under medeltiden. En förening ser till att örtagården hålls vid liv fortfarande. Några av örterna vi såg och även smakade var citronmeliss, persilja, gräslök, timjan och kummin.

I detta enkla lilla missionshus mötte Annika Jesus 1982.  Det behövs  vare sig katedraler eller domkyrkor för att möta Herren. Han finns överallt, och enkelheten överträffar all utsirad jordisk prakt. 

Vid en ängslycka stod två rådjur varav ett visade intresse av att bli  förevigad på bild. Det andra lade benen på ryggen och försvann in i skogen.

Innan kvällen svalnat besökte vi bryggan på  Svinasjöns badplats. 

Vårt första dopp tillsammans

Vi åkte ut med Angelica och Emmas kompisar. De hade sina hundar med sig också så det blev ett väldigt plaskande. Här har vi fastnat i våra armar............ljuuuuvligt!!!!!

Normalt sett är jag lite av en badkruka medan Annika är som en delfin . Men när väl  jag doppat mig var vattnet riktigt varmt för att vara så tidigt på året. Skönt som sagt, och det blir fler plask framgent för oss.

Ölandsresan

Redo för avfärden till Öland.  Annika hade gjort underbara äggmackor och en enliters termos med gott kaffe inför första etappen till Öland. Förra året gjorde vi också en tur men i början av november. Öland finns verkligen i våra hjärtan.

Vid Orrefors rastplats sitter mackorna och kaffet som en smäck.

Här har vi uppsökt Albrunna kalkbrott på inrådan av Ragnar och Dag som vi träffade i Mörbylånga. Vi fick tips om att pungmes skulle häcka där. Efter en stunds letande upptäckte vi boet, en originellt flätad "kokong" mellan två björkar, och en lockande hane som fladdrade runt i trädkronorna rakt över våra huvuden tvåhundra meter från boet. Dessutom simmade en vacker gråhakedopping i en av dammarna.

Efter Albrunna tog vi östra vägen på ön och passerade Triberga där vi såg många gravänder och en vacker ängshökhane, Nästa stopp blev Borgholm där vi passerade den gamla borgruinen.

Hungern stillades på en trevlig restaurang där vi avnjöt en fin buffé och ägaren berättade att han haft ETT klagomål på tjugo år. Det var när hela restaurangen med 500 platser var fullbelagd och en gammal dam klagade på att hon inte fick en sittplats. I samma ögonblick som klagomålet framfördes blev en plats ledig-:)

Efter den trevliga mellanlandningen i Borgholm styrde vi kosan norrut till Långe Erik, Långe Jans bror. Vi gick ut och njöt av den karga naturen och vackra utsikten vid det gamla fyrområdet, där många olika fågelarter sjöng. En mindre flugsnappare jagade insekter och flera ärtsångare m.m. observerades.

Det blev kväll, och vi parkerade bilen och mötte solnedgången över Kalmarsund. I söder såg vi Blå Jungfrun som tronade likt en blåaktig kupa i aftonsolens sken. Dagen hade bjudit på många upplevelser men solnedgången tar nog priset.

Vi hade tagit med oss täcken och kuddar och snart slöt vi våra trötta ögon och sov gott tills morgonen grydde.

Skogspronenad i Rörvik

Vi gick ut i motionsslingan på vår dagliga morgonrastning av Pricken och Leka. Det hade regnat under natten och det doftade friskt i skogen...

Bakom den mörka döende rotvältan spirar nytt liv i vårens skira grönska.
 

Man säger att blåsippan ute i backarna står och niger och säger att nu är det vår. Varför fick inte vitsippan samma erkännande?

Men hos oss får hon sista ordet. Inget går upp mot en vitsippsäng i  vår fagraste tid....

Vårens första varma dag

Annika och jag besökte Sunnerby fågeltorn på förmiddagen.  24 arter sågs där och bl.a. den här fina hanen svartvit flugsnappare som sjöng så vackert att honan föll för charmen. De jagade varandra kors och tvärs i det nästan utspruckna lövverket kring tornet. Lokalen är värd en del uppmärksamhet och vi kommer att göra fler återbesök framgent.

Dags för avfärd hem till egenlagad rotmos och fläsklägg. Alltså: svensk husmanskost, bortglömd delvis idag, smakar bäst när båda lägger själen i  tillagandet. Behöver väl inte tillägga att Annika är den som står för läckerheterna i köket. Men jag snappar upp ett och annat vid köksbänken.

ETT INLÄGG FRÅN ANNIKA...

Bjarne gav mig en ny fin kamera och det har sporrat mig ytterligare till att fota allt som finns i Guds natur...
Här står en skrattmås och käkar potatis som Bjarne slängde ut på gräsmattan...Och naturligtvis tog jag ett foto.

Underbart och roligt är att skrattmåsen vände sig om och tittade rakt in i min kamera och sa: Detta är faktiskt min potatis...Och rör inte den...

Denna kaja fotade jag i Eksjö i söndags...
Tycker "han" blev rätt så snygg...Hahhaa

Hann också med att ta ett foto av denna vackra stare...

Jag är en glad amatör som älskar allt i naturen.
Men Bjarne som är min "läromästare" när det gäller fåglar, ska ta med mig ut på många fler nya upptäckter...

Vår påskdag

Annika hade förberett en hemlig tur i det småländska landskapet.  Färden gick mot Växjö och jag visste inte vart det skulle bära hän. Utanför Växjo ligger ett underbart ställe som heter Bergkvara som blev vårt första stopp. Här fotar Annika den fors som rinner strax före godset med ruinen från 1400-talet. "Bergkvara är en herrgård och slottsruin i Växjö kommun i Småland. Bergkvara ligger vid Bergkvarasjön cirka 6 kilometer väster om Växjö. Historiskt sett har godset legat inom  Kinnevalds härad i Värend. Det på 1470-talet av Arvid Trolle uppförda stenhuset hade ursprungligen sex våningar och fyra hängtorn, men förföll under 1600-talet och blev slutligen en ruin på 1700-talet. På 1790-talet uppfördes en ny huvudbyggnad i nyklassicistisk stil av greve Arvid Eric Posse" (källa: Wikipedia)

Vid Bergkvaras strömmar låg bl.a den här kniphanen och solade sig i all sin glans.

Nästa stopp blev Huseby bruk med sin särpräglade miljö. Och Florence Stephens är väl bekant för den rättsprocess som fördes på 1950-60 talet i den s.k. Husebyaffären.  Här en bild tagen av Annika inifrån kvarnen ut mot herrgårdens trädgårdar med dess stora rhododendronbestånd.

På andra sidan bruket rastade en hel del fåglar, bl.a. gäss, änder och svanar, och vi blev glatt överraskade när Annika upptäckte två tranor som stod på isen. 

Utflyktens slutmål blev Kronobergs slottsruin.

Några kvardröjande höstlöv i solen på Ryttmästargården. Vintern behåller fortfarande sitt grepp, men vi vet att våren kommer snart.